På 1600- och 1700-talet var det viktigt att herrgårdar var självförsörjande och Östanå var inget undantag. Tidigt fick man stadsprivilegier för att smida värjor i Wira, man etablerade en kvarn i Loån och en såg för att ta hand om skogen.
Den första maskinella sågen fanns på 1800-talets mitt vid Loån och drevs då med hjälp av vatten. Sågindustrin växte med det ökade behovet av sågat timmer. Man anlade då en ny modern såg närmare farleden och den placerades i början av 1900-talet vid det vi idag kallar ”Sågenområdet”. När du följer Östanåvägen från allén och åker vänster om Slottet kommer du ner till en Y-korsning och ser då sågenkontoret och arbetarbostäderna.
Sågen drevs till en början av ånga för att senare modifieras till eldrift. På 1980-talet lades sågen ner och brandkåren brände sågenbyggnaden i kontrollerad form. Om du tar en promenad ner till udden kommer du att se de byggnader som finns kvar från ”sågenperioden”. Arbetarbostäderna ligger till höger och sågenkontoret till vänster. Du ser även förvaringsstick och lagerbyggnader.
Om du går lite till ser du fundament från gamla sågen och på höger sida, där man lossade timmer. Vid böjen till udden finns det kvar en byggnad från 1950-talet som var finsnickeri. Byggnaden är renoverad utvändigt och kommer i framtiden åter att användas som snickeri. Det finns även rester kvar av det rälssystem som användes för att frakta timmer till de olika bearbetningsstationerna för brädor eller lister.
